Expressen: Så här undviker du att få ADHD

Om det ändå vore så enkelt.

När kvällstidningar skriver om resultaten från enskilda forskningsstudier vet man att man ska kisa lite extra med ögonen, ibland rent av blunda och återgå till det man ägnade sig åt innan. Sannolikheten att de missförstått, överdrivit eller läst studien upp och ner är påfallande stor.

Som i det här fallet. När Expressen och sedermera Aftonbladet skriver om en amerikansk studie som undersökt kopplingen mellan digitala medier och ADHD. Enligt tidningarna säger studien att högfrekventa användare av digitala medier — typ Snapchat, Netflix och Youtube — löper en ökad risk att utveckla ADHD.

Låter det långsökt? Det är det. Det enda den amerikanska studien säger är att 10,5 procent av den grupp som ofta använde digitala medier också hade symtom på ADHD och att dessa minskade när användandet sjönk. Notera ordet symtom. De visade symtom på ADHD. Det betyder inte att de fick ADHD. Det är nämligen inget som ut eller avvecklas, det är något man föds med och sedan hanterar man symtomen med varierande framgång.

Trots det blir det ändå vanskligt att tala om ADHD i termer av särskilda symtom.

Att ha ADHD kan vara att däcka i jobbets vilorum vid 14:30 när intrycken blir för många, bli stressad av att polarna inte berättar hur lördagen ska se ut, beställa en slipmaskin ögonaböj eftersom köksbordet är för repigt, hellre vinna VM på FIFA än att betala räkningar, rycka med benen hela dagen, skratta högst, prata med flest, måla fyra tavlor på en kväll, spela trumsolon under personalmöten och ha kroniskt svårt att begripa sin omgivning.

Det är en upplevelse och en kamp på samma gång. Och det går liksom inte att skilja symtomen från personen som om det vore en sjukdom. Dessutom måste man komma ihåg att vem som helst kan få för sig att måla tavlor mitt i natten eller bli uttråkad på personalmöten, men om de har ordning på sitt liv i övrigt får de ingen ADHD-diagnos.

Kvällstidningarna, och många andra också för den delen, vill gärna tro att ADHD är en sjukdom som kanske kan försvinna, med rätt läkemedel. Den dagen kommer aldrig. Det kan faktiskt inte botas, uppfostras eller medicineras bort. Det är ingen sjukdom. Det är en diagnos som sätts när en individ har ohanterliga svårigheter med koncentration, hyperaktivitet eller både och. Det kallas i samma ordning typ 1, typ 2 och typ 3. Med rätt förutsättningar begår man stordåd, vid fel förutsättningar går det oftast åt pipan.

Inget botas, inget försvinner, inget avvecklas. Det hanteras.

Ska kvällstidningarna fortsätta referera studier måste de börja läsa dem både en och två gånger. De måste också sluta sprida idén att ADHD är en livsstilsgenererad sjukdom. 

kommentarer